Vem främjar det högskolepedagogiska utvecklingsarbetet på nationell nivå?
Vilka aktörer samverkar idag på en nationell nivå för att stärka den högskolepedagogiska utvecklingen på landets lärosäten? Hur ser rollfördelningen ut och vad kan förbättras?
Allt sedan Myndigheten för nätverk och samarbete inom högre utbildning (NSHU) lades ner vid årsslutet 2008 saknas en instans för samverkan som tar ett nationellt grepp om frågor som rör högskolepedagogisk utveckling och forskning. Myndigheten arbetade huvudsakligen med att främja högskolepedagogisk utveckling, breddad rekrytering och IT-stödd distansutbildning.
Vissa delar av NSHU:s uppdrag tas idag om hand av sektorn själv, genom ett arbete som bedrivs i olika sammanslutningar. Exempelvis kan här nämnas Svenskt nätverk för pedagogisk utveckling inom högre utbildning (Swednet), som verkar för att stimulera pedagogisk utveckling inom högre utbildning, nätverket Include som arbetar för breddad rekrytering och breddat deltagande inom högre utbildning, och nätverket IT i Högre utbildning (ITHU) som driver frågor om pedagogisk användning av kommunikation, video, mötesmiljöer och lärplattformar. Tillsammans fyller dessa nätverk ett behov av att samarbeta över lärosätesgränserna för inspiration och kunskapsöverföring. Betydelsen av deras verksamhet är central. Trots att dessa nätverk har olika fokus på sina respektive verksamheter, har alla nära koppling till högskolepedagogik. De bidrar genom sin verksamhet till att anpassa högre utbildning till nya utmaningar och möjligheter.
Under arbetet med regeringsuppdraget har vi genom samarbete med dessa nätverk lärt oss mer om deras villkor och förbättringsförslag. Förslagen handlar främst om att samverkan bör förstärkas på nationell nivå, att såväl utveckling som forskning inom högskolepedagogik bör drivas och främjas av ett centralt organ, och att möjligheter för enskilda lärare och forskare att söka externa bidrag för större utvecklingsprojekt och för samarbete över lärosätesgränserna bör stärkas.
Hård konkurrens om projektmedel
Söktrycket var stort när regeringen år 2019 satsade extra kvalitetsmedel på distansutbildningen; totalt 10 miljoner kronor kunde sökas av universitet, högskolor och yrkeshögskolor som bedriver distansutbildning. Universitets- och högskolerådet, UHR, som administrerar satsningen, tog emot 77 ansökningar om projektmedel till en summa om drygt 59 miljoner kronor. Det är sex gånger så mycket som det fanns budget för.
Det höga söktrycket säger både något om den potential som finns och om den hårda konkurrensen om projektmedlen. Högskolepedagogiska utvecklings- och forskningsprojekt har dessutom svårt att få finansiering via Vetenskapsrådet (VR). VR ger stöd till grundläggande forskning inom utbildningsvetenskap med relevans för skolans och förskolans utveckling. I dagsläget finns det alltså små möjligheter att säkra svensk kunskapsutveckling inom högskoleområdet och att finansiera forskning med relevans för utveckling av den högre utbildningen och högskolepedagogiken.
Behovet av en permanent arbetsgrupp
Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) har skapat en arbetsgrupp för högskolepedagogik och lärande som ska verka under två år, 2019–2020. Enligt SUHF har förbundet under en lång tid hanterat frågor om pedagogik och lärande genom tillfälliga arbetsgrupper, som behandlat en eller flera specifika frågor inom området. Ofta har grupperna sammanställt material, lagt fram förslag till åtgärder och identifierat andra närliggande frågor som sektorn skulle ha nytta av att belysa. När dessa arbetsgrupper har avslutat sitt uppdrag och överlämnat sitt resultat har det i flera fall saknats en gruppering för att arbeta vidare med materialet. Av denna anledning undersöker SUHF just nu behovet av en mer permanent arbetsgrupp för högskolepedagogik och lärande.
Läs mer om SUHF:s arbetsgrupp för högskolepedagogik och lärande
Krav från studentkårerna på förbättringar
Sveriges förenade studentkårer (SFS) har flera gånger de senaste åren krävt förbättringar. Så har de till exempel 2013 i rapporten Studentens lärande i centrum framfört krav till regeringen om att ta fram en nationell strategi för att förbättra undervisningen i högskolan samt att göra en betydande nationell och strategisk satsning på högskolepedagogisk forskning och utveckling. Och 2016 lanserade SFS och Sveriges universitetslärarförbund (SULF) gemensamt fyra krav riktade till lärosätena och regeringen för att driva frågan om bättre villkor för högskolepedagogik. Kraven presenterades under ett gemensamt seminarium i Almedalen: Maxad högskola – hur maximerar vi lärandet? SFS och SULF vill bland annat att alla lärare ska få pedagogisk utbildning, att pedagogisk skicklighet ska värderas högre när tjänster tillsätts samt att regeringen tillför mer resurser och följer upp förutsättningarna för akademiskt lärarskap.
Systematisk process för samverkan på nationell nivå
Utifrån vårt arbete med regeringsuppdraget är det vår bedömning att det, vid sidan av tydliga prioriteringar och satsningar på lärosätesnivå, finns en stor efterfrågan på riktade forsknings- och utvecklingsmedel på nationell nivå. Det finns även behov av en stabil nationell struktur som främjar den fortsatta utvecklingen av högre utbildning och det högskolepedagogiska arbetet samt underlättar kontinuerliga erfarenhetsutbyten och informationsspridning.
För att uppnå detta krävs en intensivare och effektivare samverkan, men också tydlig ansvarsfördelning, mellan olika verksamheter och aktörer i sektorn – inklusive UKÄ. Vi ser framför oss en systematisk samverkansprocess med utgångspunkt i nationella strategier och i internationella överenskommelser, exempelvis de europeiska utbildningsministrarnas gemensamma kommunikéer.
Det handlar sammanfattningsvis om att få igång en systematisk process på nationell nivå med tydliga roller och ansvarsfördelning, samt en långsiktig planering mellan främjande, stärkande och granskade instanser.